johannisens

Igår när jag satt på resecentrum och väntade på bussen kom det en tjej i 30 års åldern som gick förbi busskuren jag satt i. Hon hade lite problem att gå, haltade fram. Plötsligt snubblar hon och ligger pladask på den hårda asfalten. Jag får panik och blir rädd att hon skadade sig, så jag springer fram till henne och hjälper henne upp, frågar hur det var fatt och om hon fick ont. Hon sa att det gick bra och tackade så mycket för hjälpen. Ha en bra dag nu! sa jag och började gå tillbaka mot busskuren, när jag gör det ser jag hur en kvinna i 50 års åldern står bredvid busskuren och ler mot mig som "bra gjort av dig" och jag börjar koka inombords. Blir så jäkla förbannad att folk såg exakt vad jag såg, en tjej som hade svårigheter med att gå och trillar riktigt hårt och ingen utom jag gör något?! Ingen?! Hur kan det ens vara så? För mig var det självklart att springa fram och hjälpa henne, hur kan man bara stå och se på, inte ens röra en min eller fråga hur det gick? Vuxna människor liksom. Det var dessutom jäkligt mycket folk på resecentrum och alla såg ju vad som hände. Jag blev bara så jäkla irriterad och ledsen på mänskligheten att vi inte hjälper varandra och bryr oss om varann, vad spelar det för roll om man inte känner varandra, om en person ramlar så bryr man sig väl, eller? Pinsamt. Hoppas någon av er som var på resecentrum och såg detta igår läser det här och börjar tänka om.

 

Tack för mig, hej!