johannisens

Lättar mitt hjärta

Sitter i trappuppgången och funderar. Folk är så jävla avundsjuka hit och dit, är det inte det ena så är det de andra. Jag har alltid varit en sådan som drama samlas runt, dras till. Kanske för att folk är just så jävla avundsjuka. Jag gillar inte bråk, men på något sätt får jag en kick av lite dramatik, och så har det nog alltid varit. jag kanske gillar det för att man aldrig vet vad som väntar, vad man kommer få för respons. Folk kommer kanske reagera på det jag skriver nu? Vad vet jag? Men helt ärligt så har jag nästan alltid varit sådan som bryr mej mycket om vad andra tycker men faktiskt så har Elias, min kille, lärt mej att inte göra det. Att tänka att det är dom som förlorar på det, inte jag. För om den personen beter sej dåligt så vad är det att ha liksom? Det är skönt att inte behöva bry sej så mycket längre. Jag kör mitt eget race, och visst gör jag misstag men det är sånt alla gör, sånt som hör till! Tror jag fått ut rätt tydligt vad jag menar. Kanske något att tänka på, är det kanske så att folk är avundsjuka? Att vi bryr oss för mycket nu för tiden?